Nästan all champagne görs på tre druvor. Ändå smakar ingen flaska den andra lik.

Ta vilken flaska champagne som helst, och chansen är stor att den innehåller en kombination av tre druvor: Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier. Tillsammans utgör de nästan hela Champagnes odlingsyta. En liten rest, mindre än en halv procent, upptas av sällsyntare druvor som Arbane, Petit Meslier, Pinot Blanc och Pinot Gris. De dyker upp i enstaka flaskor, som ett eko av hur regionen såg ut innan de tre stora tog över.
Pinot Noir planteras mest, strax under 40 procent av ytan, och trivs särskilt bra på de kritrika sluttningarna kring Montagne de Reims. Den ger champagnen kropp, struktur och en förmåga att åldras länge.
Man brukar säga att Pinot Noir ger ryggraden.
Chardonnay dominerar i Côte des Blancs, där den kalkrika jorden lyser rakt igenom vinerna. Druvan bidrar med finess, spänst och en mineralitet som många champagneälskare beskriver som krita och citrus.
En champagne gjord enbart på Chardonnay kallas Blanc de Blancs.
Pinot Meunier har länge stått i skuggan av de andra två, trots att den planteras nästan lika mycket som Pinot Noir. I Vallée de la Marne, längs floden väster om Épernay har den framförallt sin hemvist.
Meunier ger champagnen frukt, fyllighet och en charm som gör vinet tillgängligt redan i unga år.
De flesta champagner blandar alla tre. Producentens uppgift är att hitta balansen mellan dem, år efter år.
Det är därför två flaskor från grannbyar kan smaka så olika, trots att de är gjorda på samma tre druvor.

